Sadelpaddar – att användas med sunt förnuft!
En sadel behöver vara väl anpassad till varje
häst för att få trycket från ryttarens och sadelns vikt så väl fördelat mot hästens rygg som möjligt så att största möjliga avlastning uppnås. Om sadeln inte ligger optimalt mot hästryggen
föreligger stor risk för skador såsom ömhet, smärta, svårighet att bygga muskulatur, muskelförtvining och i svåra fall även slitage och överbelastning på hästens leder och ben vilket i allvarliga
fall kan leda till att hästen måste avlivas.
När man lägger en pad, oavsett slag, under hästens sadel förändras förutsättningarna
mer eller mindre för sadelns anliggning mot hästen. I en studie genomförd av Helena Lindqvist-Pettersson (Vad händer med trycket mot hästens rygg när man lägger pad under sadeln, 2012) visar det sig att de flesta
paddar under sadeln, oavsett slag, försämrar tryckfördelningen och mycket ofta blir det ett ökat tryck runt manken. Detta hindrar hästens bogrörelser och kan ge dåligt utvecklade/tillbakabildande muskler eller andra skador
på hästen. I 50-80% av fallen ger padden hästen sämre förutsättningar när det gäller fördelning av trycket från sadel och ryttare.
Kilpadden,
vars främsta uppgift är att höja sadeln i bakkant, verkar nästan alltid skjuta trycket markant mot hästens manke vilket inte är att rekommendera.
I mellan 20-40% av fallen blev det
dock en förbättring av tryckfördelningen med en pad än utan, så padden fyller ibland en viktig funktion.
Men en pad kan ju fylla andra funktioner än att just fördela trycket från
ryttaren och sadeln mot hästens rygg som t.ex. hjälpa till att hålla sadeln på rätt plats så att den inte åker fram eller att fylla ut när sadeln än aningen för vid kring manken. På så sätt
kan skador av dessa specifika orsaker undvikas och situationen ändå vara bättre än utan padden. Vid sådana tillfällen är padden ett bra hjälpmedel.